Monster Massive: Vafan hände egentligen?

Kvällarnas kväll, med gruppernas grupp... alla anade vi nog att detta här antingen skulle gå käpprätt åt helvete eller bli något helt jävla legendariskt. Förväntningarna var redan månader innan dagen D enorma, och invasionen från Svea Rike gjorde inte saken mindre hypad. Det här skulle helt enkelt bli den största, bästa, och mest utflippade fest i house-historien. Steve Angello & Sebastian Ingrosso skulle köra ett 3-timmars set back-to-back. Pete Tong, Felix Da Housecat och DJ Reza skulle ösa på direkt efter våra svenska brödrar, och Paul Van Dyk skulle avsluta kvällen med vad vi alla visste skulle bli ett episkt jävla trance-set. Att säga att förväntningarna var höga är att ljuga er rakt i ansiktet... dom var GIGANTISKA. 

Några timmar innan spektaklet skulle dra igång drog vi alla på våra outfits för kvällen hemma hos Grandpa, och det kunde inte blivit en mer klockren kombination än våra svenska rave-vikingar med kroppsmålning och riktligt med svettband. "Call on me"-videon möter Beowulf ungefär. Ölen intogs med sammanbitna miner från samtliga, för visst hade folk sett fram emot detta i månader, men nu gällde det verkligen... Dagen D. Uret slog 7, och vi stormade ner i våra taxibilar, och in mot Downtown LA.

Vi närmade oss sakta men säkert LA Sports Arena (där undertecknad för övrigt var och såg Bruce Springsteen för nästan exakt ett år sedan på halloween-eve 2007... aningens annorlunda denna gången :), och vi hade knappt hunnit köra av freeway:en innan marken började vibrera till ljujdet av basgångar och kickar... det var ingen tvekan om att vi var på rätt väg. Ut ur taxin möttes vi av tiotusentals människor i alla åldrar, och i alla möjliga jävla outfits. Höjdpunkter inkluderar den obligatoriske penisen, en Deadmau5-kopia, en astronaut med äckligt verkliga accessoarer, och en handfull blodiga, till synes halvdöda zombies som spred ut sig runt arenan. Vid den här tidpunkten kände vi alla gunget inne ifrån och ville inget annat än att gå in och känna basen sprida sig runtom oss. 

Efter lite trixande med biljetter och ett par fel-navigeringar lyckades vi komma fram till rätt ingång, där svensk-invasionen i omgångar började slinka in. Allt gick bra fram till undertecknad skulle förbi vakterna. En viss svensk flagga visade sig inte alls vara populär, då jag tvärt blev nekan inträde med denna patriotiska ägodel. "Go leave it in your car" var vakternas reaktion. Vi alla stod här inför det största vägskäl kvällen skulle erbjuda... skulle jag överge denna svenska fana som spridit ut sig och omfamnat så många på Axwell's spelning, eller skulle jag lyckas finta in den? Oron började sprida sig, men efter att ha tillkallat management (en fet liten gubbe som kom insläntrandes efter 10 minuters bönande och beende) så band jag helt sonika fast flaggan på min kropp och hävdade glatt att den var en del av min outfit. Tummen upp från management och övriga vakter som tittat på (och som nästan tyckte lite synd om mig vid det här laget) vinkade glatt in mig, och första hindret var avklarat.

Till slut lyckades vi alla trycka in oss, och slingrade oss tämligen snabbt mot scenen där Steve och Seb skulle dra igång kvällen. På med VIP-armbanden, i med ett par monster-vodka's och ut i grytan.

60000 människor är jävligt många. Och det är ännu fler när alla är intryckta i ett mayhem av house där ljud och ljus omfamnade var och en direkt. Kaos är bara första bokstaven av förnamnet. Ett jävligt angenämt kaos ska tilläggas, för vi kände direkt att vi var hemma, i våran house-katedral.

Del 1: Swedish Egil

Innan höjdpunkten på kvällen så gick vi runt på upptäcksfärd på MM-området och ta mig fan om vi inte hittade en gammal svensk DJ-räv i båset på huvudscenen inuti arenan: Swedish Egil. En gammal skolkamrat till Gustavs far visade det sig dessutom. Detta var onekligen att sprida ut fanan för första gången under kvällen, till allas stora glädje. Fanan vecklades ut och kvällen satte officiellt fart till de jävligt softa tunes:en Egil levererade.  

Fanan vecklas ut för första gången.

Iklädd svensk tröja drog Swedish Egil igång kvällen, håll utkik efter vikinga-hjälmen (undertecknad) och intåget av våra svenska house-krigare runt 5:17!

En låt jag haft i huvudet enda sedan jag hörde den i vegas på wet republic första gången, och letat som en gnu efter... Riktig jävla magi. [Guru Josh Project - Infinity (Klaas Mix)]

Del 2: Steve Angello & Sebastian Ingrosso

Tillbaks till stället där helvetet skulle bryta lös - Pantom Chamber, så tar vi plats mitt framför scenen och ser ganska snart hur Steve och Seb smyger upp på scenen bakom Audiofly (som spelade precis innan dem) och vi ser också hur de blickar ut över publikhavet och får syn på 20-30 svenskar med blågula kläder, varpå de brister ut i skratt och leenden och vinkar glatt ut mot oss. Detta satte fart på svensk-lägret rejält och det dröjde inte länge förrän både DJ-båset och dansgolvet var svenskt territorium för 3 timmar framåt.

Fler och fler svenskar droppade in under setet och till slut räknade jag det till 27 stycken sammanlagt, give or take a few. Needless to say så skapade vi en tämligen trevlig stämning mitt på dansgolvet i svensk-sektionen.

Nedan följer höjpunkterna under deras set, med en hel det låtar som vi kommer spela friskt framöver!

Fortfarande gåshud när man hör denna... Bas-vibrationerna kändes ända in i märgen! (Wippenberg - Chakalaka)

Jääävligt tung låt... observera vårat vrål när han säger "All the way from Sweden". [Sidekick - Deep Fear (Phobia Club Mix)]

Tror inte någon stod still när denna droppades...  [Daft Punk - Around The World (??? Remix)]

100% Tung House.. [Dave Lambert & Housetrap - Work That Body (Dimitri Vegas & Like Mike Remix)]

FYFAN va hela grupptrycket öste loss när denna kom igång... tung favorit som även Pryda droppade! "EY! EY! EY!" [The Proxy - Raven]

En jääävligt otippad mash-up som fick dansgolvet att explodera, GRYMT! [Steve Angello & Laidback Luke - Be vs. Benny Benassi - Satisfaction]

Axwell spelade den och även dessa herrar gav oss vad vi ville ha.. "WORK! Whatya waitin' for?" [Masters at Work - Work vs. Shinedoe - Phunk (Steve Angello Remix)]

Soft låt som vi tipsat om tidigare... fick alla att gunga som fääään! [Kaskade - Angel On My Shoulder (EDX's Belo Horizonte Mix)]

Sammanfatnningsvis bjöd herrarna Angello och Ingrosso på en riktigt jävla bra spelning och frågan är om det nästan inte var FÖR bra? :)

Del 3: Pete Tong, Felix Da Housecat och DJ Reza

Direkt efter sista beat:et hade utdelats från Steve och Seb navigerade vi oss mot House of Horror där Pete Tong precis avslutade sitt set med ett jävla riv. 

Sista låten innan Felix tog över: MGMT - Kids (Soulwax Remix)

Samma låt, observera att Felix glider in och ger Pete Tong en bamsekram :)

Efter Pete Tong intog Felix Da Housecat DJ-båset och herrejävlar är nog det enda ord jag kan få fram. Han gick från klarhet till klarhet och droppade riktigt tunga låtar som inte gav oss någon anledning att chilla direkt. 

Bäst sammanfattas Felix's set av följande video som Gus spelade in... masssssssivt:

http://www.facebook.com/video/video.php?v=46491327743

Fake Blood - Mars är den första låten i videon, och jag utmanar vem som helst, house-frälst som rock-räv: FÖRSÖK stå still till denna. Försök. Det är ta mig fan omöjligt.

Även LA's egna DJ Reza (för övrigt grundaren av GO Ventures, som arrangerar Monster Massive och lördagar på Avalon) fick somliga av oss en liten skymt av innan det var dags att röra sig in mot den största grytan av dem alla - Tomb of Doom.

Del 4: Paul Van Dyk

El Grande Finale, the Final Act, the cream on the mashed potatoes - kalla det vad ni vill... Efter att vi tryckt in oss i Tomb of Doom tillsammans med 20000 andra människor så barrikerade polisen huvudarenan och vägrade släppa in fler av säkerhetsskäl. Här väntade Paul Van Dyk, en DJ som varit med i game:et sen dag ett ungefär, och som säkerligen var en av de första artisterna inom EDM (electronic dance music) ni alla hörde i era tidiga tonår. Ett massivt trance-set var väntat, och Mr. Väään Dyk levererade.

Samtliga 20000 pers sjunger med och röjer loss till Funkagenda - What The Fuck (mitten av videon)

Allmänt mayhem rådde sedan under 2 timmar och gamla klääässsiker blandades med utflippad trance. Sista låten i videon ovan hör till en av de låtar som hängt med absolut längst och som fortfarande reser hår på kroppen: Paul Van Dyk - For An Angel

Paul Van Dyk - Nothing But You

Jävligt crap-kvalitet på ljudet men avslutnings-låten han körde sammanfattar rätt så bra hela skiten: Paul Van Dyk - Time Of Our Lives

För att sammanfatta kvällen så upplevdes alla förväntningar utan någon som helst tvekan... till och med Kanadick-Kyle som aldrig lyssnat på house tidigare i sitt liv tyckte det var helt åt helvete bra. En annan kommentar jag såg på YouTube sammanfattar det hela rätt bra:

"I am 27. I work in entertainment at very popular tv network. I have been to many shows in my life, but Monster Massive 2008 was my first rave. I never listened to electronica except for "Sandstorm" before last Saturday night. My opinion on MM2008: It was on of the greatest nights in my entire life. I don't know enough trance to rate the music or DJ's, but they did blow me away. I agree with the adjective that it was "Orgasmic." AMAZING!"