7 dagar senare

Det var en måndagskväll i en icke namngiven öken i västra USA. 12 svenska tigrar satt i en buss och reflekterade over helgen som varit. V hade inte sovit pa hela natten, inte E heller. Övriga hade endast ett par timmars sömn på nacken vid denna tidpunkt. Trots insomnian kunde man ända nästan röra vid belåtenheten som hängde i luften. Det hade tidigare diskuterats om huruvida helgen hade varit en 10a eller en 9.9a. Minnen som 'Tao-hörnan', 'Spott-kvällen' och 'Balkong-pissoaren' präntades permanent in i våra skallar. Även 'Brain freeze av monsterdrinken' var en ny bekantskap för våra baktunga huvuden. Allt det dar är dock bara the whipped cream on the mashed potatoes. Potatismoset var en helg vars förväntningar sköt till höjden flera veckor innan det var dags, förväntningar som förmodligen både infriades och överträffades flera gånger om för samtliga som deltog i vad folk har börjat kalla "Bästa helgen i mannaminne". T-Shirtar trycktes upp, biljetter inhandlades, sviter bokades, och en partybuss hyrdes in. Folk som aldrig i hela sitt liv kunde trott att dom skulle följa med föll ganska snart, och ganska rejält, för den röda linjen genom resornas resa: Grupptrycket. Långt fram inpå söndagen fortsatte personer trilla in i sviterna och poolerna, livrädda för att dom skulle gå miste om denna mastodont-våg av fest och gemenskap som följde oss vart än vi gick.

Vi valde inte grupptrycket, det valde oss. På torsdagen fanns där på sin höjd 3-4 genuina house fantaster i bussen. På måndagen var den siffran uppe i 17, även om alla inte fick plats i bussen. Housen omfamnade oss lika mycket som vi omfamnade en helg som rakt igenom andades denna musik. Hörde vi inget 'gung' kände vi oss genast lite oroliga, som om någonting livsviktigt fråntagits oss. Såhär i efterhand kan vi lite mer konkret konstatera att vi fick med oss en ny favorit-DJ och en påse nya favoritlåtar hem. Vi fick även en bild med en känd mus fran Kanada.

I bussen sådde två personer ett frö. Ett frö som under resan hem växte till en babyplanta och under veckan som gått vuxit sig hela vägen ut på nätet i form av denna blogg. Solen, jorden, och vattnet som fått detta frö att växa är utan tvekan samma sak vars dragningskraft och effektivitet så många förundrats över under det senaste året: Grupptrycket, återigen.

Vart vi var, vem vi såg och vad vi fick höra på, får ni se i nästa inlägg som kommer vara dedikerat till den redan legendariska Labor-Day helgen, årgång 2008.